Inspiration behöver inte endast vara av godo. När den kommer sisådär klockan 22,10 en tisdagskväll kan det vara för överjävligt rent sagt. Dock får jag väl erkänna mig så som varandes en slav för min passion och efter att ha varit och trakterat nyckelharpan i ett par timmar skred jag så till verket. I helgen skall vi som har turen att ha blivit bjudna, fara til vackra Visby för konferens och festivitas då gäller det att fjädra upp sig i dräkt och full gala. Ett par nya hosor är i antågande och vad vore väl bättre än att förgylla dessa med en codpiece i stål? Vem om inte jag skall ha det, säg mig!
Frånsett att klockan snart är ett på natten så inser jag nu att min kamera nog sjöng på sista refrängen för åtskilliga fuktiga lajv sedan och bilderna är därefter. Dock vill jag i det här fallet framhålla ropingen (de filade kanterna på den rullade kanten) Det tog mig den mesta av tiden på det här projekten att fördjupa dessa och fila dem snygga. Då man ser codpiecen på riktigt hoppas jag att den skall tala för sig själv. Designen är inte inspirerat av något egentligt original utan jag har bara använt mig av erkända metoder och accenter som är rimliga att anta var frekvent förekommande och mixat dessa till det färdiga resultatet. Som kuriosa kan jag säga att själva ursprunget till denna är en förstärkningsplåt till en armbåge som jag hittade i min skrotlåda för ett par veckor sedan, tankarna har därefter vandrat och så ikväll så fann jag det hela outhärdligt och smidde den helt sonika.
Hela idén med alla hålen och snörnäbbarna som skymmer min taffliga borrning är att jag skall fästa stålet på ett innertyg av ylle, precis som på en vanlig cod. Jag har även för avsikt att smocka en sidenremsa och sy fast denna längs med kanten på codden. Detta får nog säkerligen dock vänta tills efter Visbyhelgen. Jag hinner helt enkelt inte med, plus att jag glömde borra hål för att fästa detta i, men nämn inte det för någon.
